stannar upp

Tvenne händer dansar cancan

ensam står den fjärde kvar

den tredje dog

och tog de andre

stilla till sitt bröst och sa

ingen dans för mig min vän

döden dansar så självklar

segra drömma tvinna händer

allt till din egen dans så klart

drömmen stillar

händer vilar

tanken stannar

där

©anne

Annonser

Tystnaden

La sig mjukt som en filt

över allt det jag någonsin trott på

allt jag någonsin önskat

Jag låg därunder

andades in värmen

kände paniken växa

men stannade kvar

Skulle det verkligen vara så här-

i det som jag sökte

Var filten min räddning

från kylan – det

kalla ljusets sken

Jag vill inte ta av det

värmen är skön

visst paniken av instängdhet

tog väl en del av det

Men ingen såg mig

Och ingen kunde veta

Instäng av det som jag trodde var

Instängd i min egen tystnad

Avtruppad, från verkligheten

©anne

Pojken som älskade

Om du ser mina legogubbar

Så ser du ett krig där

Jag vet för jag har ställt dem där

Framför min fars ögon

Hans ögon som ser alla fel

Jag letar inte efter bråk

Den letar efter mig

Jag vet inte varför han slår mig

Men jag vet att han gör det ikväll

Jag kan få han och bli arg

För ingenting

och allt

Men jag tror inte att han ser det så

Han ser ju det på sitt sätt

Så mina legogubbar

som retar honom så

Kanske får honom att se mig mer

än någon som han kan slå…

kanske……..

©anne

Lev med livet som sådan

Mamma jag åt upp gröten idag

I morgon kanske jag inte är lika lycklig

Beror på om du bestämmer för att smaksätta den med vitlök eller inte

Ja, jag vet det är inte ditt fel

Men varför ska jag behöva leva med det?

Varför ska jag få ta slagen i natt?

Du vet, jag vet

Men ingen tror att vetskapen är sådan

Varför vända vid en korsning då den enklaste vägen är framåt??

Jag vet kvinnor som klappar sig på axlarna idag.

De som gav dig till mig att ta hand om

De som trodde att barnen alltid finner lyckan med mamma

Även då mamma inte vet bäst alltid

Men vem, är jag att bestämma?

Jag har ju det bra

Vem är jag att säga

Att allt inte är bra

Vad är jag om inte ett barn

Som ska vara lycklig som lever idag

Men vem ser till mig imorgon

För det finns en till dag då?

Om du tittar upp från ditt morgonkaffe

Kanske du möter min blick

Kanske ser du mina skrik på hjälp

Eller min likgiltiga blick

Vänd dig inte om då

Jag vill dig inget ont

Kanske ser du sorgen

Kanske skriken på hjälp

Kanske vill jag le idag

Eller lära mig av dig

Jag finns omkring dig varje dag

Lyssna, se och blunda för skull inte då

Jag kan inte skrika mer

För rösten har tagit slut

©anne

I hemmets lugna vrå

När jag kommer hem

Så ställer jag mig vid dörren

Håller örat mot den

Och lyssnar

Varje dag efter skolan gör jag det

Varje dag innan skolan gör jag det

Ställer mig tätt intill dörren

Lutar huvudet försiktigt

Örat intryckt

Och lyssnar

När jag går till skolan

För att höra att grannarna inte är utanför

När jag kommer hem lyssnar

Efter att mina föräldrar inte är arga

Jag överlever på det viset

Jag kan inte raka av mig mitt hår

För då kan alla se

Se mina sår

Mina bulor

Där slår de mig

Där det inte syns

Hade gärna vilja se ut som en kille

Men de som inte vet

Tycker att jag är så söt i långt hår

Om de ändå visste

Om de ändå visste

Grannarna aktar jag mig för

Deras blickar

Deras frågor

Vi får flytta om de kommer

Därför lyssnar jag extra noga

Så jag slipper träffa dem

Jag leker soldat

Leker döda lekar

Pang ska det säga

Pang kan döda

Det säger pappa

Alltid då han håller i mitt ansikte

Han måste det

Siktar in sig in vid hårbotten

Slagen kommer

Och de syns inte

Det vet han

Det vet jag

Om jag ändå kunde få

en fräck frisyr

©anne

Minns du mina armar omkring dig?

ta vara på dina nära och kära du vet aldrig när tiden tar slut ps. detta är inte självupplevt ds.

Du lekte ute

Äntligen tänkte jag

– ska du med mamma?

Frågan var vid fel tidpunkt

Svaret kom vid fel tidpunkt

Du gick ut vid fel tidpunkt

Bilen kom vid fel tidpunkt

Jag hörde aldrig dina skrik

De ringde från sjukhuset

Du kunde mitt nummer

Mina ben vek sig

Det var bara 20 minuter sedan du gick ut

För lite tid

För snabbt allt hände

Fel tidpunkt

Jag lever med dina minnen

Tar dagen som den kommer nu

Så lite jag visste om allt

Du älskade att sjunga

Älskade att spela spel

Tog dig tid att kramas

Många gör inte det

Det är som om tid är något alla har

För mycket tror det..

Om de bara visste…

Jag minns två andetag

sedan tystnad

Minns du mina armar omkring dig,

dagen du dog?

Vi lever på lånad tid…

Gråter du tyst

Så kanske sorgen inte letar efter dig

Kan ett hjärta slitas ut mer brutalt?

©anne