ordets makt

Tyst står orden

då poeten skriver

endast läsaren

kan ge dem liv

©anne

Annonser

Till det viktigaste i mitt liv

Jag hoppas att jag gett dig vingar att flyga över

din ledsamhet och din vrede,

gett dig styrkan att stå i mot frestelserna du

Kommer att möta.

 

För jag älskar dig mer än mitt eget liv.

 

Kram mamma

©anne

Jag kräver inte mycket

barnfritt

Vällust sprider sig genom min kropp

det är fredag, jag är helt ensam

och jag får ro om mig själv ikväll

lägger mig i ett bad

det är tyst

det ekar nästan i huvudet

badar hur länge som helst

fingrarna är knottriga

går ut till köket dricker ur mjölkpaketet det sista

känner mig busig

gör i ordning en macka och

äter den i SÄNGEN

medans jag tittar på tv

och skiter i att diska

det är de små sakerna som förgyller min tillvaro

©anne

Till sonen

sov så sött

vill jag säga

du är det jag älskar mer än allt

vakna pigg och glad

för det är en ny dag dag

din frukost är din favorit

pannkakor gröt eller youghurt med flingor i

ska vi leka ta fatt

bland alla dina leksaker speciellt din katt

som du älskar så mycket

så synd att katten tappat smycket

men vad gör det

du tycker om den ändå

din värld är av fantasi

och jag är inbjuden då och då

jag är nog den lyckligaste människan på denna jord

©anne

små smärtsamma minnen

mina minnen är suddiga

 

mina tankar långsamma

du kan se mitt inre

trodde jag

vid varje slag slöt jag in det

i bomull

slagen kunde ta dagar

innan de märktes

ibland månader

samtidigt som de smärtade

som mest vid

själva slagögonblicket

jag såg din manlighet sakta

försvinna framför mina ögon

vid varje slag såg jag pojken i dig

som med rädda ögon skrek

med ord som studsade i mot mig

och bort

för det mesta var jag knappt

närvarande

det gav mig sinnesfrid

och jag kände mig oslagbar

men när jag väntade dig

försvann mitt lugn

nu var det inte bara mig det gällde

din manlighet hade sakta förtvinat

nu och din son skulle få känna din vrede

varje gång som jag visade mig ute

slog blåmärkena upp

som blommor på våren

jag har aldrig sett så många färger

och så många färger kommer

det aldrig bli mer

 

din tid är över nu

och mina blåmärken

kommer alltid att påminna

mig om vad som kan hända

i en man som förlorat sin barndom

i slag och misshandel

och ensamhet

©anne