Förlåtit har jag gjort, men inte glömt

Min vän du ser

Jag lever trots dig

Mina dagar är fyllda

Med mina minnen

Och det smärtar mig

Då jag ser

Dina försök

Att finna din frid

Jag har förlåtit

Men glömmer inte

Du är mitt förflutna

Och jag bär mitt bagage

Med stolthet

För vad vore jag annars

Om inte mina sår och glädje ämnen

De är de som

Personifierar mig

Och mina minnen och

Upplevelser fylls på…..

För jag lever inte för att dö

Utan för dagen

och min dag är bra

idag

©anne

2002-08-12

Annonser

den 16 maj 2001 hände ett mirakel

Min morgondag fylls med barnskratt

från den stunden du slår upp dina vackra ögon

ler solen, även bakom molnen

ditt skratt ekar bort dimman

från Älvsborgsbrons blå/gröna färg

mina dystra tankar blåser bort med en orkans styrka

mina minnen av den tunga natten är sorgfria

du lyfter upp mig genom din vackra stämma

ditt sjungande God morgon ljuder över mörkret

som du och endast du kan

ser du mig som den jag är

och jag älskar dig för alltid

kram mamma

©anne

2002-02-03

En resa

1 1/5 miljon mördades i Auschwitz-Birkenau

– måsta du trängas såååå!

Shira skrek till då jag snavade på hennes fot

– jag är så varm… Mamma lyssna!

– Maya kan du ta din syster i handen

Mamma tittade på mig med bedjande ögon

Tre dagar och jag var hungrig

Trött

törstig

Jag tittade ut genom springan

– Titta jag ser en ko

– ja det gör jag med!

Shira stirrade ut genom springan hon med

– ska vi leka en lek, sa mamma

– vi tittar efter något som börjar på en bokstav

– ja! Det låter roligt, Shira skrattade

– vi börjar med K

– men då leder ju Maya!

Shira surnade till

– men vi räknar inte med min ko okej?

– jag orkar inte mamma, när är vi framme?

Mamma tittade på oss..

Hon hade inget svar, det visste jag..

– titta! vi åker in här!

Dörrarna slogs upp

syret slog mot oss

Utanför skrek de

ut

ut

Mamma tog oss i var sin hand

– nu håller ni er nära mig!

Utanför blev vi fösta till ett led med kvinnor och barn

Vi skulle få duscha!

– Vad skönt! Nu blir vi rena

Shira skrattade glatt då vi gick till dörrarna

– glöm inte vart ni lägger era kläder

Så ni vet vad de ligger då ni kommer ut

Skrek de barskt

Mamma vek våra kläder

de rakade vårat hår

Och vi gick in och ställde oss med de andra

i rummet

Dörren stängdes

Mamma grät

Shira sjöng

– nu ska jag äntligen få bli ren

COPYRIGHT © anne