Minns

Vi tvingade oss på
Stannade aldrig till för att lyssna
På hjärtslag
Som slog för oss två

Vi smekte lätjans trygga rygg
Lutade oss tillbaka
Och missade kärlekens ord

För orden blev slag
I natten dess tårar

Och dimman framför oss
Skymmed saknaden av trygghet

Jag andas alldeles ensam nu
Ensam men med öppna ögon

Nu ser jag mycket tillbaka
Men framåt jag går

COPYRIGHT © anne

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s